jaggerdigmittliv

Om sexuella övergrepp, Självskadebeteende och Ångest

Min historia (fortsättning, del 2)

Kategori: Min historia

Mamma hade berättat för honom att jag inte mådde så bra och han sa också att han hade sett det. Kuratorn sa att han skulle prata med mig nästa dag. På kvällen kom mamma och X in på mitt rum och frågade vad som var fel. Varför jag skärde mig på armarna osv. Jag sa ingenting. För han, X - visste ju, och om jag skulle säga som det var skulle mamma inte förstå trodde jag. Nästa morgon som var en torsdag kom X fram till mig och sa. Vi ska spela bowling när du slutar så ska jag prata med dig om en sak. Vi ses i eftermiddag. Sen åkte jag till skolan. Shit vad rädd jag var. Jag trodde han skulle döda mig eller nåt sånt men nu när jag tänker tillbaka tror jag faktiskt han ville "reda ut" det med mig. Undrar om nåt skulle varit förändrat idag om jag skulle pratat med honom. Hade han bett om förlåtelse, sagt att det var slut på övergreppen nu, hotat mig? Ännu en fråga jag aldrig kommer få svar på.

Sen i skolan mitt på dagen kom kuratorn och sa att han ville prata med mig. Jag följde med till hans rum. Han hade vita sköna fåtöljer på sitt rum. Jag pratade med dina föäldrar igår och dom är bekymrade över dig, sa han. Jag satt mest tyst. Svarade kort på hans frågor. När han frågade vad som var fel sa jag bara. "Mitt liv suger" eller något liknande. Är det någonting som har hänt, undrade han. mm, sa jag. Händer det hemma eller i skolan?. Hemma svarade jag kort på hans fråga. Är det din mamma som inte är snäll mot dig? Nej! Är det X som är dum? Ja, svarade jag. Han sa att han trodde att han visste vad det var men att jag måste berätta själv. Sen berättade jag min hemlighet. Det var väldigt svårt att få fram orden men han fick tvinga/dra dom ur mig. Efteråt frågade jag: får jag gå nu. Då sa han att det här var allvarligt och att ingen får göra ett barn illa på det sättet X hade gjort mot mig och att han skulle ringa polisen och socialtjänsten. Sen gick vi till socialkontoret och satt oss i ett rum. Det var jag, kuratorn och en kvinna som arbetade på socialkontoret. Dom ringde efter mamma från soc och sa att hon måste komma direkt, att det var akut, men dom sa inte vad det gällde. Hon ringer självklart till X och tar med sig honom. På socialkontoret blev dom självklart chockade när han kommer med. Jag och kuratorn satt i ett rum bredvid för jag ville inte höra när dom berätta för mamma. X och nån person från Soc satt i ett rum. Efter en stund fick jag och kuratorn komma in i samtalsrummet. Det var blåa stolar som var plaserade i en ring i ett stort rum utan bord minns jag. Mamma grät. Hon kramade om mig och sa att han var en jävla idiot osv. Hon trodde iallafall på mig.  Hon kastade förlovningsringen i väggen. Jag minns inte om jag grät. Tror inte det, jag grät nästan aldrig under dom där åren före och efter "avslöjandet". Mamma ringde efter sin bästa vän och mormor så dom kom dit.  Minns inte så mycket av det men en kvinna kom in och berättade senare att hon pratat med X och hon hade frågat honom om han visste vad det handlade om. Han hade svarat "'är det något sexuellt". Då hade hon sagt: "det är inte normalt att bli kåt på barn". Kuratorn skjutsade X så han fick hämta sina kläder osv hemma hos oss. Sen skjutsade han honom till hans vän. Jag brukar se den här vännen ibland på stan. Han ser alltid på mig å¨ett så konstigt sett som att han inte vet om han ska säga något eller inte. När ajg ser någon av hans vänner eller släktingar slår alltid mitt hjärta hårt och jag blir svettig och yr. Så blir det när jag ser honom också. Jag minns inte hur pappa fick veta men jag skulle iaf bo hos honom över helgen och han/vi fick tydliga instruktioner att inte prata någonting om det som hänt. (Här anser jag att socialen gjorde fel, vi blev helt lämnade bara för att det var helg, vårat fall fick vänta tills måndagen)

På måndagen åkte jag och mamma och kuratorn in till en större stad där det första förhöret skulle hållas. Sammanlagt 7 timmar blev jag videofilmad och förhörd. I förhören fick jag lov att berätta in i minsta detalj hur det hade gått till. Det var jättejobbigt och jag hade så svårt för att finna de rätta orden. Fick berätta på vilket sätt han hade tagit på mig, platser, datum, tidpunkter osv. Inte fan kom jag ihåg när vad hade hänt. Jag visste bara ATT det hade hänt. Allt var som ett enda töcken. Det hade hänt så regelbundet och under så lång tid så det hade blivit en rutin för mig. Jag kände mig helt knäckt efter varje förhör. Veckorna gick. Utredningen tog lång tid. Det var mycket som skulle göras, förhör med massa människor, husrannsakan, gå igenom dator m.m. (Dom hittade även barnporr på hans dator men han hade inte laddat ner något av det så han kunde inte dömas för det). Jag gick i skolan - men inte på lektionerna. Orkade inte vara hemma så gick dit, skolkade, bråkade och skar mig i armarna. 

En dag när jag hade skurit mig jättemycket och var helt självmordsbenägen blev jag inlagd på BUP. Minns inte hur det gick till men plötsligt var jag bara där och allt var åt helvete. Jag låg inne där i 1 eller 2 veckor, minns inte riktigt. Sen fortsatte polisförhören, jag blev knäckt och åkte in på BUP igen. Sen kom väl julen. Den minns jag inte ett skit av. Mer polsförhör sen tror jag. Sen efter jul åkte jag in ännu en gång på BUP. Alla var så oroliga för mig. Det var sista gången, var nog bara där 3 dagar den gången. Minns inte ens varför jag åkte in den gången. Jag gjorde mycket dumt under den där tiden. Drack sprit i skolan, eldade på papperskorgar, satt hos rektorn, slogs med allt och alla, provocerade lärarna, hamnade i polisförhör tillsammans med mina slagkämpar då skolan blir tvungen att anmäla alla bråk som uppstår som misshandel.

Sen kom rättegången. Tror den pågick i över en vecka. Min advokat hade fixat intyg från läkare som sa att jag mådde för dåligt psykiskt för att medverka. Är glad att jag slapp. Dom spelade upp de 7 timmar långa videoförhören. Stackars mamma som fick sitta och se allting. Alla försökte tvinga mig att göra en gynundersökning men jag vägrade. Jag kände att jag inte skulle klara av det. Alla försökte tvinga mig att gå i terapi på BUP med jag var negativ till allt. Först nu för några veckor sedan har jag börjat gå i terapi. Nu känns det mer positivt (observera att det här är skrivet för 4-5 år sen) Nu är jag redo att börja bearbeta mina upplevelser.

Sen kom domen, han dömdes till 3,5 års fängelse för grovt sexuellt utnyttjande av minderårig osv osv. Men inte satt han inne 3,5 år inte. Nope, ett halvår hade han ju redan suttit häktad så det drogs av på hans straff. Så efter ca 1 år släpptes han för gott uppförande men med elektronisk övervakning(fotboja) som han fick gå med i ungefär 6 månader. Sen var han fri! -->

Det var det, borde finnas ett till papper för avslutades med en pil men hittar inte det. 

Min historia

Kategori: Min historia

Jag hittade några handskrivna a4 papper skrivna av mig för X antal år sedan. Lär ha varit minst 4 år sedan.

Nu ska jag berätta sanningen. Jag vet inte om någon ska få läsa det här jag kommer berätta. Men jag känner att du är det dags att sanningen kommer fram. Jag kommer inte gå in på några detaljer så ni vet. Det är inte mycket jag kommer ihåg från tiden efter jag hade berättat. Jag mådde så dåligt så jag inneslöt mig i mig själv. Som en mur som inte får brista. Mitt hjärta var fyllt med ångest. Nu sitter jag här på mitt rum. Det är början av januari. Klockan är 00.25. Det snöar ute. Men låt mig berätta. Vi måste ta oss tillbaka i tiden, några år.

Jag föddes på våren 1989. Jag, min mamma och min pappa bodde i ett rött, stort hus med vita knutar. När jag var två föddes min bror. Vi fyra levde tillsammans ett underbart familjeliv. Den tiden var den lyckligaste i mitt liv. När jag var 6 skildes min mamma och pappa. Jag tog väl inte sån stor skada utav det. Bodde hos pappa några gånger i veckan. Sen började skolan. Skolan gick utmärkt. Under några år träffade mamma några killar, men ingen av förhållandena varade särskilt länge. Nu gick jag i trean och mamma var tillsammans med en kille som hette "Sören". Han var snäll. Det märktes att mamma tyckte om honom, men sen kom "han". Hon valde honom framför "Sören" och det har hon fått ångrat och ångrar nog det valet än idag. Stackars mamma. Jag har aldrig klandrat mamma för det som hänt, trots att det var hon som valde honom och att hon inte märkte någonting.

Vi hade inte råd att bo kvar i huset så vi flyttade till ett bostadsområde och "han" flyttade med. Då gick jag i trean. Var väl 11 år. Nu när vi hade fått en "styvfar" bodde vi inte hos pappa lika ofta. Blev såna där "varannan-helg-barn". När dom hade varit ihop i ungefär ett år åkte dom iväg och förlovade sig. Jag var glad och tyckte att X var snäll och tyckte om honom. Han var en perfekt låtsaspappa. Men sen när dom kom hem gick det väl några veckor innan det hemska började. Det var nog i början av femte klass. Det starkaste minnet av allt som hände under den långa tiden är nog första gången. Jag kommer precis ihåg.

Min mamma var inte hemma (kommer inte ihåg vart hon var) och min bror sov väl hos mormor eller nåt. Jag låg och sov i min säng den natten och vaknade av att han stog i mitt rum. - Vill du ligga inne hos mig, frågade han. Jag var sjuk då och hade feber så jag tänkte att jag kände mig trygg om jag låg bredvid honom. Vem vet, det kanske inte skulle hänt något om jag inte följt med, men den frågan kommer jag nog aldrig få veta svaret på. Jag somnade där inne hos honom och vaknade av att min pjamaströja var uppknäppt och han låg och smekte mig på brösten. Jag minnsa tt jag blev så rädd att jag inte vågade röra mig. Jag blundade och låtsades sova och lät han hålla på. Jag var rädd. Jag mådde illa av det han gjorde. Till slut låtsades jag att jag vakna och sa att jag skulle på toaletten. Jag gick in på toan och var nära på att spy sen gick jag och la mig i min säng. Sen minns jag inte så mycket. Det hände väl några gånger i veckan efter den gången.

Det började gå dåligt i skolan och jag slogs och bråkade med alla killar i klassen. Jag fick t.o.m prata med en psykolog. Jag sa till honom att jag hatade X och att han var dum mot mig men ingenting hände för det. Sen fortsatte det hela femman ut och sexan och i början av sjuan. Jag förstår fortfarande inte varför jag inte berättade tidigare. Jag lät honom göra saker mot mig som jag inte ville. Jag gjorde aldrig motstånd, jag sa aldrig nej. Han trodde att jag tyckte om det. Jag var med på det varje gång bara för att jag ville att det fort skulle bli undanstökat. Varje kväll tänkte jag; det får inte hända igen, det här var sista gången. Men nej jag vågade inte göra någonting.

Nu var det sommarlovet innan jag skulle börja sjuan. Jag var ofta med mina kompisar "Hanna" och "Johanna". (också två trasiga själar) Det var när jag var med "Hanna" jag skärde mig första gången. Hon hade visat att hon hade gjort det och då ville jag testa. Jag tog en rakhyvel av mamma och skärde över armen. Det konstiga var att det inte kändes nåt. Det kändes skönt, för smärtan inombords var på armen istället. Sen när ajg började sjuan fortsatte jag att skära mig, övergreppen fortsatte, jag skolkade, bråkade m.m. Jag skärde mig också pga att jag ville att någon skulle se och fråga den enkla frågan som ingen gjorde. Är någon dum mot dig? eller något liknande. jag kunde ju inte lika gärna gå dram till nån och säga: hej, min låtsaspappa har sex med mig varje kväll, vad ska jag göra? Så funkar det ju inte. Men så gjorde jag alltså, bara för att någon skulle se att något inte var bra och ta reda på sanningen. Sen en dag när en trejdedel av sjuan hade gått var mamma och X på föräldramöte. Efteråt stannade dem kvar och pratade med skolkuratorn.....


Resten kommer senare ikväll. Nu ska jag äta kräftor med mami :)

Tidningsurklipp

Kategori: Min historia

Har hittat lite tidningsurklipp som jag tydligen klippt ur från våran lokala tidning. (2003)

Minerårig sexuellt utnyttjag

En 33-årig man anhölls i sin frånvaro på måndagen och greps senare samma dag. Han är misstänkt för grovt sexuellt utnyttjande av underågig i *** under åren 2001-2002.

Rättegång väntar våldtäcktsmisstänkt

I nästa vecka inleds rättegången mot den **** som bland annat åtalats för våldtäckt och grovt sexuellt utnyttjande av underårig. Fem förhanlingsdagar har satts ut för vittnesmål och annan beskrivning. (...)

Brotten skall ha ägt rum under 2001-2002. När rättegången inleds på torsdag nästa vecka kommer åklagaren spela upp ett långt videoförhör där den målsägande berättar om de sexuella övergrepp som hon utsatts för. Eftersom videoförhören är cirka sju timmar långa kommer videoförhöret fortsätta vid den andra förhandlingsdagen. Under rättegången kommer även flera vittnen höras om vad flickan berättat för dem. Dessutom finns dagboksanteckningar med i åklagarens material


Flera års fängelse för sexövergrepp
En *bo har dömts till fängelse i tre år och sex månader för sexuellt ofredande och grovt sexuellt utnyttjande av underårig. Mannen skall även betala 250 000 kronor i skadestånd till sitt offer.
När domen föll på onsdagsförmiddagen hade det gått över två månader sedan den sekretessbelagda rättegången inleddes. När mannen greps och häktades i september förra året var han misstänkt för att udner två års tid ha förgripit sig på en minderårig flicka i bekantskapskretsen.
Efter att ha erkänt sexuellt umgänge i polisförhör åtalades mannen i höstas för grovt sexuellt utnyttjande av underårig, alternativt grovt sexuellt utnyttjande av underårig och våldtäckt. När tingsrättens beslut offentliggjordes hade domstolen lagt stor vikt vid trovärdigheten i flickans berättelse, samt den åtalades erkännande. Man hade också vägt in bedömningen att flickan tidigare känt sig illa behandlad av den åtalade.
Domstolen finner dock inga skäl att betvivla att flickan utsatts för sexuella övergrepp men dömer **** till grovt sexuellt utnyttjande av underårig och sexuellt ofredande. Åklagaren har inte under rättegången kunnat styrka åtalspunkten våldtäckt och därför skall denne ogillas. För **** väntar nu ett fängelsestraff på 3 år och sex månader.

 

Apropå rättegången. Jag är så otroligt tacksam att jag slapp vara med på den. Min advokat var en stjärna. Jag mådde så pass dåligt så jag skulle aldrig ha orkat med. Tycker synd om mamma som fick lida och sitta och lyssna på allt som sas. Ibland kan jag undra vad som hände, vad som sas, om jag blev ifrågasatt? Vad försvarsadvokaten sa? osv. Men det kanske är lika bra att jag inte vet. Man vet ju hur hårda försvarare kan vara. Dom här 7 timmars videoförhören som nämns minns jag inte mycket alls av. Det enda jag minns är att det var fruktansvärt jobbigt och att jag hade svårt med ordval och jättesvårt att beskriva händelser och att jag kände mig pressad.

Och apropå dom där 3,5 års fängelse så kan jag berätta att han kom ut efter ca 1 år för gott uppförande, han fick dock bära fotboja (elektronisk bevakning) i ca 6 månader efter frisläppandet.

sprit

Kategori: Min historia

I skolan var jag en värsting. Bråkade, slogs, var uppkäftig mot lärarna osv.
Jag orkade inte vara hemma, jag orkade inte gå på lektionerna så jag gick helt enkelt till skolan och skolkade. Hittade på massa dumheter för att inte behöva tänka så mycket. Ofta blev allt för mycket och jag gick in på toaletten och tog fram rakbladet som alltid låg i plånboken och skärde över hela armarna. Jag klädde mig alltid i för stora kläder. Ena dagen ville jag inte att någon skulle se mina sår så jag hade långa ärmar på tröjorna medans andra dagen ville jag att folk skulle tycka synd om mig så jag kavlade upp ärmarna så strecken syndes.
Jag minns så väl en hemsk dag i skolan. Det var 2 dagar innan jullovet. Jag och min kompis hade med oss en flaska sprit till skolan som vi drack av. Ryktet hade väl spridit sig så jag blev skickad till rektorn. Han var snäll min rektor. Han ville att pappa skulle komma till skolan för att hämta mig men jag övertalade honom att jag skulle gå hem själv. När han äntligen låtit mig gå gick jag såklart inte hem. Jag bara gick och gick och gick. Det gjorde jag ofta när jag rymde. Alla ville ha koll på mig vart jag var hela tiden och då ville jag "rymma" extra mycket. Jag gick och satt mig på biblioteket. Alla ringde hela tiden: mamma, min syster, pappa, andreas, min bror. Fick sms hela tiden att jag skulle säga vart jag var. Alla var så oroliga. När jag fick syn på pappa i biblioteket försökte jag springa ifrån honom och gömma mig men han tog tag i mig och släpa hem mig. Minns inte så mycket av vad som hände sen. Det kanske var den här kvällen som jag verkligen ville dö och svalde 4 alvedon. Det enda som hände var att jag somnade och när jag vaknade mådde jag jätteilla. Vet inte ens om någon vet om att jag gjorde sådär. Hade antagligen snott sprit hemifrån så mamma blev galen och tömde hela barskåpet i diskhon.

Ni som läser, vilka är ni? Vad vill ni läsa om? Det är ni som får mig att vilja skriva.

förlåt

Kategori: Min historia

förlåt att jag inte skrivit på länge. Har/har haft så mycket att göra i skolan på sistone.
Inte haft tid att tänka på mitt förflutna heller.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om idag.
Finner ingen motivation.


Efter BUP

Efter att jag blivit utskriven från 99:an BUP första gången var jag hemma från skolan i ca 7 veckor. Minns inte mycket från den tiden men mamma orkade inte ha mig hemma och inte pappa heller (mina föräldrar är skilda)
så jag fick bo hos min syster och hennes kille. Polisförhör var och varannan dag. Andreas kom minst en gång i veckan och pratade med mig. Det var bra. Hade telefonkontakt med en polis varje dag. Han var snäll.  Vi pratade om allt mellan livet och döden. Jag minns att jag sa att jag inte kunde gråta, han sa att jag inte behövde vara rädd för att gråta eftersom det var vackert med barn som gråter... hmm.
En dag orkade jag verkligen inte med mitt liv. Andreas var hos "mig". Minns inte vad vi pratade om, jag ville bara försvinna så jag tar en banan och några bullar och packar ner i min väska och säger: nu rymmer jag! Sen drog jag därifrån. Började gå och gå. Tänkte att jag aldrig mera ville tillbaka. Jag gick ner mot järnvägen, för att jag inte skulle synas så bra från vägen. Då kommer Andreas springandes och tar tag i mig och håller fast mig. Jag blir såklart galen. Han trodde att jag skulle hoppa framför tåget. Så ringer han min mamma medans han håller fast mig. Jag ville bara gråta men det gick inte, jag ville ha tröst men vågade inte erkänna.
Min syster brukar skoja om att jag rymde med bullar när vi äter bullar.
Idag kan man skratta åt det, man måste kunna skratta åt svårigheter ibland annars blir det outhärdligt.

Ska försöka uppdatera lite oftare nu.

Ha det så bra alla läsare.

första gången

Kategori: Min historia

Jag minns första gången han tog på mig så väl.
I början hände det bara nån gång i veckan sen blev det oftare och oftare.
I slutet kunde det hända uppåt två gånger per dag.

Han var som en far för mig.
Mina föräldrar skildes när jag var 5-6 år så jag fäste mig vid honom ganska snabbt.
Jag kände att jag litade på honom och jag var trygg när han var med.

Mamma var på kryssning den här kvällen, jag var 11 år och låg hemma sjuk med feber.
Jag mådde dåligt så jag fick sova bredvid honom i deras dubbelsäng.
Jag minns att jag vaknade av att han tog på mina bröst.
Jag blev helt förstelnad, visste inte vad jag skulle ta mig till.
Så jag låtsades bara sova och önskade att han skulle sluta.
Hans hand smekte mig längre och längre ner och till slut stog jag inte ut längre.
Jag låtsades att jag vaknade upp och hade sovit och han drog snabbt undan sin hand.
jag gick in på toan och drack vatten och var helt förvirrad.
Jag sa att jag ville sova i min säng resten av natten.

Under alla år har jag tänkt varför jag inte sa nej den där första gången.
Har tänkt på att allt kanske hade blivit annorlunda.
Eller mer våldsamt.
Det som hände, hände aldrig med våld.
Jag vågade inte säga nej.
Jag sa aldrig nej och den skammen och skulden jag har känt för det har varit det värsta.
Men nu har jag lärt mig att det inte var mitt fel, trots att det tog många många år.
Jag klandrade mig själv för det som hände.
Jag ansåg att det var mitt fel eftersom jag inte sa nej och inte berättade för någon.
Efter varje gång tänkte jag att jag inte skulle låta det hända igen, att det var den sista gången.
Men efter ett tag blev jag som ett skal.
Det var bara min kropp han utnyttjade, inte mig.
Jag lärde mig med tiden att stänga av, koppla bort, inte känna.
Det är nog därför jag inte minns så mycket från själva övergreppen.
Det var som att jag gick in i en annan person under tiden han utnyttjade mig. 
Då var det ju inte mig han gjorde så där med.

Polisförhör & BUP

Kategori: Min historia

På måndagen var det dags för mitt första polisförhör.
Andreas ställde upp och skjutsade mig och mamma till polisstationen.
Tror att kvinnan från socialen var med.
De visade två rum. Det ena rummet var det en stor tv i. Där skulle Polis-Micke sitta och titta på mig samtidigt som jag blev förhörd. Polis-Jenny skulle förhöra mig i rummet bredvid. Ett tomt rum, två stolar och en videokamera.
Jag minns hur svårt det var, jag litade verkligen inte på Polis-Jenny. Fick inte fram ett ord. Under den här tiden var det så att jag pratade inte med människor jag inte kände mig trygg med så Polis-Jenny och Polis-Micke fick byta plats. Nu gick det lite lättare. Jag hade ju aldrig satt ord på det som hänt förut. Hur skulle man säga? Dom fick ju inte ställa ledande frågor till mig. Frågorna skulle vara öppna så att jag fick berätta. Jag minns nästan ingenting av det jag sa i förhöret. Jag blev helt knäckt. Det var någongång efter det här förhöret jag blev inlagd på barnpsyk för första gången. Jag minns inte vad det var som hände den här gången. Låg inne i en vecka iaf. Jag hade antagligen skurit sönder mina armar så mycket. Hotade om självmord var och varrannan dag. Minns inte vilken som var vilken.

Ena gången jag blev inlagd hade både jag och min kompis skärt oss i armarna i skolan och vi gick in i personalrummet för att be om plåster. Han skickade oss till kuratorn som plåstrade om oss. Min kompis fick gå men jag fick stanna kvar. Tycker att det är konstigt handlande av skolan. Hon mådde också dåligt och skar sig men hon fick ingen uppmärksamhet alls för att det var så illa med mig. Jag minns att jag satt i den vita skinnfåtöljen framför Andreas när han ringde till BUP. Jag satt med mitt rakblad mitt framför honom och skar sönder mig. Jag skar för att slippa känna, jag mådde bättre för stunden, jag mådde bättre av att se de små blodpärlorna komma fram och bli som streck över armarna. Han bad mig att sluta,men han visste väl att det inte hjälpte. han kunde ju inte tvinga mig. Vilken maktlöshet han måste ha känt. Andra gången jag blev inlagt var efter ett nätverksmöte. Det var personal från BUP, Andreas, Mamma, Pappa, min syster, personal från Soc. Alla pratade om mig. Jag bara satt där och kände mig dum. Till slut orkade jag inte mer utan skrek att jag skulle ta livet av mig så fort jag kom ut därifrån. Min syster började gråta och sprang ut. När hon kom tillbaka brast även jag ut i gråt. Jag grät nästan aldrig under den här tiden. Enda gångerna jag grät det var för andras skull, jag grät aldrig för min egen skull. Det fanns inga tårar. Jag ansåg att allt som hänt var mitt fel.
Efter mötet ansåg dom att jag var tvungen att bli inlagd. Tredje gången har jag absolut inget minne av alls varför jag blev inlagd.

Nästa inlägg kommer att handla om min tid på barnpsyk, 99:an BUP.

efter erkännandet

Kategori: Min historia

Hos socialen får vi komma in i ett rum, minns att det är flera personer där men kommer bara ihåg ansiktet på en kvinna. Dom har ringt min mamma och sagt att någonting har hänt men inte vad. Så hon kommer självklart dit med X. En från soc tar med sig X in i ett rum och frågar om han vet vad det handlar om.
- Har det att göra med någonting sexuellt?, frågar han.
- Det är inte normalt att ha sex med barn får han som svar.
sen får han sitta där medans kvinnan från socialen kommer in till oss.
Jag har bestämt att jag inte vill vara med när dom berättar för mamma så jag och Andreas sitter i ett rum bredvid under tiden. Efter ett tag får jag komma in. Mamma kastar sig om min hals och gråter. Sen minns jag bara att mormor och mammas bästa vän kommer dit. Mamma tar av sig förlovningsringen och kastar i väggen också. Sen är det tomt av minnen därifrån. Andreas skjutsar X så han får hämta lite kläder hemma hos oss sen får han sova hos en kompis.  Eftersom det är fredag eftermiddag får ingenting ske förän efter helge. X begärs häktad och dom tar honom på lördag morgon. Får ett anonymt telefonsamtal mitt i natten. Vågade inte svara, antar att det var han.
Helgen får jag spendera hos pappa (mamma och pappa är skilda), vet inte varför. mamma orkade väl inte. Jag får inte prata med någon om vad som hänt, inte berätta någonting. Här anser jag att de sociala myndigheterna handlade fel. Ingen krisjour, ingen att prata med, ingenting. Fick bara gå runt där hela helgen utan att gå utanför dörren och vänta på måndagen. På måndagen väntar mitt första av många polisförhör. Kom att sitta i ca 7 timmar förhör sammanlagt sedan. Det här är de klaraste minnena i tidsaspekt som jag har. Det var väldigt turbulent under de två närmaste åren. Vet inte vad som hände när osv men jag ska försöka göra en sån klar bild som möjligt av mitt liv.

Mitt förflutna.

Kategori: Min historia

Jag tänker göra en sak jag länge tänkt göra. Jag tänker berätta mitt liv för er. Jag vet inte hur det kommer gå, hur jag kommer påverkas eller vad jag kommer minnas men jag ska gräva i mitt förflutna för att hitta. Minnena är väldigt suddiga från den där tiden och tidsaspekten är inte alltid den bästa. Vad kommer jag hitta? Det vet jag inte. Men låt oss börja som jag alltid börjar när någon vill veta vad som hänt mig tidigare. Från 11 till 13 års ålder blev jag sexuellt utnyttjad av min "låtsaspappa" (jag tycker inte om att använda mig av ordet låtsaspappa så jag kommer skriva X i stället) Självskadebeteende och panikångest var min vardag.

Min mamma har sagt till mig att hon någon gång ska skriva en bok om mitt liv. Hur det var för henne som mamma att stå på sidan om och se sin dotter sakta men säkert brytas ner.

Fredagen den 13e september 2002
Jag hade nyligen börjat högstadiet. Ny skola - nya vänner och allt vad det innebär.
Torsdagen den 12e hade mamma och X varit på föräldramöte. Kuratorn hade berättat att han sett skärsår på mina armar och frågat om dom visste varför jag mådde dåligt. mamma hade såklart ingen aning men hon hade sett sår en gång tidigare på sommaren och frågat varför jag skärt mig. Då hade jag sagt att jag gjort mig illa på en brygga när jag badade. Nu i efterhand så har jag insett att såklart mamma visste vad det var för sår. Hon har jobbat inom psykiatrin hela sitt liv. På kvällen kom mamma och X in på mitt rum och frågade vad det var för fel. Jag började gråta och sa att det inte var någonting. Inombords skrek jag till mamma. -Varför ser du inte vad han gör med mig? Jag kunde ju inte berätta när han satt bredvid. Han bara satt där på min sängkant och låtsades som att han inte visste och ställde frågor om vad det kunde vara för fel, om jag hade råkat ut för någonting osv.

På morgonen fredagen den trettonde går jag ner i köket som vanligt för att göra frukost.
Då står han där och säger att han ska hämta mig efter skolan. Vi behöver prata om en grej sa han.
Han skulle ta med mig till bowlinghallen. (bowling var hans stora intresse) har nyligen lärt mig att klara av att bowla igen, tog lång tid att klara av det utan ångesten i bröstet. Men jag går helst inte till bowlinghallen i staden jag bor i, finns chans att jag möter honom där.
Livrädd åker jag till skolan. Tänker på vad han ska göra med mig. Vill han be om förlåtelse? Vill han tala om för mig att han ska sluta? Vill han få mig att hålla tyst? Tänker han döda mig? Alla möjliga tankar snurrar i mitt huvud.

Jag minns så väl mitt första möte med skolkuratorn. Min ängel - min räddare - min hjälte.
Låt oss kalla honom för Andreas. Jag var på väg upp för trappen till engelskalektion då jag möter honom.
Hej emma, jag heter andreas och är kurator här på skolan. jag skulle gärna vilja prata med dig lite. Vill du följa med mig?
Vadå? Vad finns det att prata om? svarar jag (mitt hjärta slår som en bongotrumma)
Dina armar, svarar han.
Jag blir helt tyst och bara går med honom till hans rum som jag så många gånger kom att sitta i sen.
Jag minns de vita skinnfåtöljerna.
Jag minns vissa ord som sas mellan oss.
Vi satt säkert där en halvtimme iaf.
- Är det någonting som har hänt?
- Det kan jag inte berätta.
- Varför då?
- Det går bara inte.
- Är det någonting som händer eller har hänt?
- mumlar försiktigt fram, händer.
- Händer det hemma eller i skolan.
- Hemma
- Jag tror jag vet vad det är men du måste ändå berätta för mig. Är det X som är dum mot dig?
- mm.
Sen diskuterar vi "detaljer" kring vad han gjort. Det jag minns att jag berättar är att han brukar ta på mig och ta min hand runt hans penis och dra upp och ner. Sen minns jag inte mer vad jag sa.
Jag frågar iallafall om jag får gå hem och Andreas förklarar för mig varför han inte kan låta mig gå, att han har s.k. anmälningsplikt.
Sedan ringer han polisen och socialen. Soc. ligger ca. 10 min gångväg från skolan men jag minns inte hur vi tar oss dit men plötsligt sitter vi i ett möte/samtal med socialen......