jaggerdigmittliv

 

 

Igår. Jag är full. Kl är 02.30. Får ett sms av ett gammalt ligg som jag av flera anedningar slutade träffa. 

 

 

"Max"

 

 

"jag tänkte dra hem och sova nu"

 

Den tiden är förbi, ville verkligen inte göra nånting med honom så svarar inte på smsen, han ringer en, två och tre gånger. Tillslut svarar jag när jag är på väg hem. Han säger att han är utanför mig (vafan, trodde han skämta). Kommer hem, då står han som sagt utanför och väntar. Varför bad jag inte honom att dra hem bara, jo för att han också är en god vän. Men han borde förstått när jag sa att jag var alldeles för trött och att jag bara ville hem och sova. Hur ska jag lösa det här nu? Jag går in, känner att jag är väldigt irriterad på honom. vad håller han på med? Han går med in, går direkt in på mitt rum och lägger sig i min säng. Jag vankar runt i lägenheten, dricker lite vatten, sätter mig i soffan, borstar tänderna. vad ska jag göra. tänker att jag borde verkligen bara lägga mig på soffan och sova.. vet att det kommer kännas förjävligt imorgon annars.. men jag känner mig själv bättre än så. jag går in till honom, sätter mig på sängkanten (kan ju iaf försöka). "du får gå och lägga dig på soffan" varpå han svarar nej kom och lägg dig här. jag låter mig dras ner i sängen. lägger mig med ryggen emot, vet vad detta kommer leda till. Vill inte se på honom, vill inte att det ska vara intimt, vill bara att han ska göra sin grej så jag kan gå och lägga mig på soffan igen. Jag börjar ta lite intiativ, det räcker för att han ska förstå. nu kan han göra sin grej. jag ligger helt stilla. jag hör hur han tar på kondomen, blundar. Han trycker in den, den är alldeles för stor så det gör fruktansvärt ont, men samtidigt tycker jag om det... skammen... när han försöker hålla om mig samtidigt tar jag bort hans armar. vill bara att han ska utnyttja mig. eller är det jag som utnyttjar honom? Efter en liten stund när jag vet att han fått vara i mig trycker jag bort honom, tar filten, går till soffan och somnar. På morgonen kallpratar han lite, jag sitter mest tyst, sen går han. ångesten börjar kännas, bröstet smärtar, rastlösheten gnager... varför?    

 

jag vet att det kommer att hända och då är det bara att driva på det.. ord som ofta har spelats upp i huvudet. Under övergreppen, vid vissa sexuella kontakter, som denna.

 

 

Vid tillfällen som dessa så vet jag att min sexualitet är skadad. Jag kan njuta av sex.. men ibland faller jag in i såna här mönster. ofta handar det om bekräftelse, ibland om att jag inte kan säga nej fast jag egentligen vill.

 

Min kompis som jag bor tillsammans med är också med hem, jag spelar ett slags spel - på morgonen skrattar vi åt situationen och jag får henne att tro att jag gick och la mig på soffan direkt. att han fick somna i min säng utan attt ha fått något. jag ljuger. 

 

 

Jag har såna konstiga känslor ibland när jag har sex.. jag kan gilla att ha hans kuk i mig men jag blir äcklad av honom, av hans händer på min kropp. jag tittar bort, blundar och tänker mig bort. jag vill inte ha sex med honom, är äcklad av honom men samtidigt vill jag att han ska vilja ha sex med mig, vill ha hans bekrätfelse att jag duger, att han faktiskt vill ha mig.... 

 

 

 

 

 

 

Det är söndag och jag mår så otroligt bra. har haft några släktingar på besök hela helgen och haft en nykter helg. Minns inte senast det hände :S Och det var inte ens svårt. Har varit och tränat fotboll precis också, börjat i ett lag så detta kanske också kan hjälpa mig att dra ner på alkoholkonsumtionen. 

 

Men förra fredagen hade jag sån otrolig ångest över alkoholen så trodde jag skulle klara en nykter helg då men icke. lördagen när jag kom hem vid 5 tiden, ensam , hör grannarna festar. drar över till en kompis, tar med lite vin ifall att. redan när jag tänker den tanken vet jag att det kommer bli så. efter några glas vin, en whiskey och en öl är vi riktigt berusade och man vaknar upp med den där ångesten på söndagen igen. 

 

 

Kanske ska börja med att ha en vit helg i månaden som mål och se hur det går... hmm?! 

 

Det är söndag och jag mår så otroligt bra. har haft några släktingar på besök hela helgen och haft en nykter helg. Minns inte senast det hände :S Och det var inte ens svårt. Har varit och tränat fotboll precis också, börjat i ett lag så detta kanske också kan hjälpa mig att dra ner på alkoholkonsumtionen. 

 

Men förra fredagen hade jag sån otrolig ångest över alkoholen så trodde jag skulle klara en nykter helg då men icke. lördagen när jag kom hem vid 5 tiden, ensam , hör grannarna festar. drar över till en kompis, tar med lite vin ifall att. redan när jag tänker den tanken vet jag att det kommer bli så. efter några glas vin, en whiskey och en öl är vi riktigt berusade och man vaknar upp med den där ångesten på söndagen igen. 

 

 

Kanske ska börja med att ha en vit helg i månaden som mål och se hur det går... hmm?! 

 

Jag skulle ju inte tillåta mig själv att bli kär igen

 

Vi träffades på hjärtats bar

Du ropade mitt namn - jag vände mig om

Mycket vackrare än jag hade tänkt mig.

Hem till mig i augustinatten.

Älskade med Bohemian Rhapsody och Rosenström svagt spelandes i bakgrunden.

Vaknar upp och väntar på det vanliga - lämna mig med ångesten.

Du stannade kvar - tills jag bad dig gå.

Du ville ses igen. Fjärilar i magen, värmer.

Vi sågs igen, som tonåringar låg vi i min soffa och såg film efter film, lyssnade på låt efter låt.

Tills vi tillslut vågade röra vid varandra.

Allt kändes för bra för att vara sant.

Vi sågs igen, hos dig. Samma spänning. Ditt vackra leende.

Nästa gång. Du kom till mig, du vill verkligen träffas mer.

Kan det kanske bli något? Är detta på riktigt?

Kan nån som är så vacker verkligen vilja ha mig? 

Vi skildes åt jag med mina tankar och förhoppningar.

Men allt gott har ett slut.

Jag blev kär, det skulle jag inte ha blivit.

Ska vi ses nån dag?

Tji fick jag.

Goodbye to love

Goodbye my love

Det finns en liten chans

Chansen är så liten att jag inte vågar hoppas

men i smyg så gör jag det, i hemlighet för mig själv.

Det plingar till i telefonen, på facebook och jag hoppas så innerligt

men nej, det är inte han den här gången heller.

 

 

 

Lördag

Rastlösheten gror i mig

Sitter ensam i min soffa

Du frågar

Ska vi gå ut ikväll? 

Känna ruset, lyckan

Du är vacker

Blickar som möts på dansgolvet

Ser lite för länge i dina ögon

Ta ett till glas - nu vågar du gå fram

Få känna värmen från din hud

ligga i dina armar hela natten

Du ville ha mig

men inte längre.

Nu lämnar du mig

tillbaka till ditt liv

Dörren stängs, tystnad

Jag ligger kvar i sängen

sex, skam och svett

ångesten kommer och ångesten går.

Är det lördag snart igen? 

 

Jag har känt en längre tid att alkoholen börjar ta över mitt liv för mycket. Mitt liv ser ut såhär, jag tränar, jobbar, går i skolan och är duktig i veckorna. Lördag blir det råsupa, tisdag spontan pubrunda. Alltid dyker det upp något som innebär alkoholkonsumtion. Jag vill verkligen trappa ner. Igår t.ex. bestämde jag mig för att följa med kompisarna ut nykter. Efter tjat och frågor om varför jag inte ska dricka tackar jag tillslut ja till en cider, en cider kan jag ju dricka. När vi kommer ut till stället så tänker jag, en öl kan jag ju ta också. det är ingen fara men bara det att efter denna öl så tänker jag "om jag dricker en öl till så har jag druckit tre grejer och det är lagom för en kväll så slipper jag bli bakis". det är efter denna tredje öl det går utför. Smakar på kompisens drink, går vidare till nästa ställe där vi delar på en öl. Går till ett till ställe, delar på en till öl som slutar med att jag dricker upp hela själv. Kvällen är slut, är inte ett dugg sugen på att gå hem. smsar med en annan kompis när alla andra dragit hem som jag möter upp och vi tar en öl tillsammans. Somnar kl 04 och vaknar bakfull med ångest.

Såhär kan en vanlig kväll se ut när jag bestämt mig för att inte dricka eller bara ta ett glas.

Har jag bestämt mig för att ikväll då jävlar är det fest, nu kör vi alla taggar varandra.

Förfest: 1 flaska 13 % vin, 2 stora stark

Krogen: ca 2 stora stark eller 1 stor stark och en shot

 

Jag är så jävla trött på det här festandet.Jag börjar inse mer och mer att jag har problem. Ja, jag är helgalkolist, skulle aldrig komma på tanken att ta en återställare. Jag har sen jag var 15 år druckit i snitt 1-2 ggr i veckan med få undantag. Jag förstör min kropp. 

Hur ska jag kunna sluta? Måste trappa ner iaf. Har det senaste året planerat att ha en vit helg nångång men det blir aldrig av, lyckas jag ha en vit helg nångång kommer suget framåt tisdagen och då blir det pubkväll eller liknande, när helgen närmar sig är det åter festa satan.

Måste börja planera mina helger med saker som innebär noll alkohol. Men vad finns det att göra? Hatar att vara ensam, vill alltid ha folk omkring mig och umgås med vänner men det innebär tyvärr att de slutar med fest.

Bio en kväll på helgen? men sen då.. suck...

 

Kanske blir lättare att sluta om jag skriver. jag ska försöka trappa ner. jag är inte redo att sluta helt men fan så trött jag är på skiten.

Har precis kollat på dokument inifrån - ingen riktig våldtäckt.

alla borde se den.

verkligheten är tyvärr så hemsk

Då är då

Nu är nu

Var är jag?

Vem är jag?

En vuxen människa

Inte ett barn

Vill vara ett barn

För en liten stund

Slippa tänka

Vara lycklig

Alltid.

Bröstet drar ihop sig, det sticker och det spänner. av och till, till och från - hela dagen.

Jag har försökt få det att vända idag, för jag vet att det blir bättre, det blir det alltid.

Jag har sagt till mig själv att skärpa mig, jag har lyssnat på pepp/måbra musik.

Ingenting fungerar!? Vad mer kan man göra?

Denna svacka jag har just nu är inte att leka med.

Tankarna snurrar i huvudet.

Som jag sa till min vän här om dagen, så länge jag gör någonting och inte tänker så går det bra men när jag känner mig såhär är det svårt att förmå sig att göra någonting...alls....överhuvudtaget....

Den känslan jag inte känner igen nu är att jag inte ens vill kliva upp ur sängen på morgonen. så har det aldrig varit förut. Vaknade vid 10 i morse och gick inte upp förrän 14. allt känns bara meningslöst.

Jävla skit!!!!!!! När ska det vända?????

Allt är så jävla jobbigt just nu och jag erkänner det.

Jag erkänner det för mig själv och jag har erkännt det för min vän.

just nu skulle jag vilja ligga i mammas famn och få tröst (men just nu skulle jag aldrig erkänna för min familj att jag mår dåligt) det har hänt en ganska jobbig grej i min familj just nu och jag vill inte göra det värre.

de senaste dagarna har det varit så jävla pissigt.

i morse tog jag ett ryck, gick upp, pluggade som attan, gick till skolan, pluggade ännu mer. gick till den lokala pubben (som vi brukar). Vi åt, jag drack cola till maten, kände att om jag dricker alkohol så kommer det inte sluta så bra. fick en öl efter maten , denna öl ledde till mer öl såklart. 5 öl och 1 cider senare ligger jag här. har varit ute och dansat och haft askul men hade hela tiden i huvet att när jag kommer hem kommer jag inte må bra.

Ligger i sängen, har papper och rakhyveln bredvid mig. det är en trygghet, men jag skär mig inte. det för jag inte, fast jag hade rakhyveln mot benet nyss. jag gråter, jag gråter. jag lyssnar på vargsången och gråter...

jag önskar just nu att min mamma var här och smekte mig på huvudet och sa att allt kommer bli bra. jag önskar att mamma var friskt, att mamma kunde ta hand om mig just nu .. för just nu känns det som att jag inte har någon än mig själv...

Vargen ylar i nattens skog,
han vill men kan inte sova...
Hungern river hans vargabuk,
o det är kallt i hans stova...

Du varg. Du varg, kom inte hit, ungen min får du aldrig...

Vargen ylar i nattens skog,
ylar av hunger och klagan...
Men jag ska ge'n en grisasvans...
sånt passar i vargamagar

Du varg. Du varg, kom inte hit, ungen min får du aldrig...

Sov mitt barn i bädden hos mor,
låt vargen yla i natten...
Men jag ska ge'n en hönsaskank,
om ingen annan har tatt 'en...

du varg, du varg kom inte hit, ungen min får du aldrig.
ungen min får du aldrig....

haft ännu en tung dag. har inte pluggat ett dugg till tentan som är på torsdag och detta ger mig ju ännu mera ångest. ska försöka ta nya tag i morgon om det går.

har ont i bröstet.

jag vet ju vad denna svacka beror på.. skulle aldrig ha läst det där stora dokumentet med domstolshandlingarna.

Hade iaf en väldigt god vän på besök ikväll. Jag berättade för honom att jag mår dåligt för tillfället så det känns iaf lite lättare nu när jag vet att ja inte är ensam. Han sa en del kloka ord också <3

Ibland önskar jag  bara att jag kunde gråta sen känns det bättre, men jag kan ju inte gråta över mig själv. Såg istället filmen Hachico ikväll och grät. den är så otroligt sorglig och det var väldigt skönt att få gråta

Jag kan säga att jag var väldigt nära på ett återfall i att skada mig själv i natt. Det hjälpte lite att titta på bilder på sönderskurna armar. (jag förstår att det här måste låta helt jävla sjukt) samt att jag loggade in på en chatt där män fick förnedra mig genom att kalla mig olika saker. På något sätt dämpar det ångesten lite.

Vad är det för fel på mig? detta är inte jag?   Eller?