Jag hittade några handskrivna a4 papper skrivna av mig för X antal år sedan. Lär ha varit minst 4 år sedan.

Nu ska jag berätta sanningen. Jag vet inte om någon ska få läsa det här jag kommer berätta. Men jag känner att du är det dags att sanningen kommer fram. Jag kommer inte gå in på några detaljer så ni vet. Det är inte mycket jag kommer ihåg från tiden efter jag hade berättat. Jag mådde så dåligt så jag inneslöt mig i mig själv. Som en mur som inte får brista. Mitt hjärta var fyllt med ångest. Nu sitter jag här på mitt rum. Det är början av januari. Klockan är 00.25. Det snöar ute. Men låt mig berätta. Vi måste ta oss tillbaka i tiden, några år.

Jag föddes på våren 1989. Jag, min mamma och min pappa bodde i ett rött, stort hus med vita knutar. När jag var två föddes min bror. Vi fyra levde tillsammans ett underbart familjeliv. Den tiden var den lyckligaste i mitt liv. När jag var 6 skildes min mamma och pappa. Jag tog väl inte sån stor skada utav det. Bodde hos pappa några gånger i veckan. Sen började skolan. Skolan gick utmärkt. Under några år träffade mamma några killar, men ingen av förhållandena varade särskilt länge. Nu gick jag i trean och mamma var tillsammans med en kille som hette "Sören". Han var snäll. Det märktes att mamma tyckte om honom, men sen kom "han". Hon valde honom framför "Sören" och det har hon fått ångrat och ångrar nog det valet än idag. Stackars mamma. Jag har aldrig klandrat mamma för det som hänt, trots att det var hon som valde honom och att hon inte märkte någonting.

Vi hade inte råd att bo kvar i huset så vi flyttade till ett bostadsområde och "han" flyttade med. Då gick jag i trean. Var väl 11 år. Nu när vi hade fått en "styvfar" bodde vi inte hos pappa lika ofta. Blev såna där "varannan-helg-barn". När dom hade varit ihop i ungefär ett år åkte dom iväg och förlovade sig. Jag var glad och tyckte att X var snäll och tyckte om honom. Han var en perfekt låtsaspappa. Men sen när dom kom hem gick det väl några veckor innan det hemska började. Det var nog i början av femte klass. Det starkaste minnet av allt som hände under den långa tiden är nog första gången. Jag kommer precis ihåg.

Min mamma var inte hemma (kommer inte ihåg vart hon var) och min bror sov väl hos mormor eller nåt. Jag låg och sov i min säng den natten och vaknade av att han stog i mitt rum. - Vill du ligga inne hos mig, frågade han. Jag var sjuk då och hade feber så jag tänkte att jag kände mig trygg om jag låg bredvid honom. Vem vet, det kanske inte skulle hänt något om jag inte följt med, men den frågan kommer jag nog aldrig få veta svaret på. Jag somnade där inne hos honom och vaknade av att min pjamaströja var uppknäppt och han låg och smekte mig på brösten. Jag minnsa tt jag blev så rädd att jag inte vågade röra mig. Jag blundade och låtsades sova och lät han hålla på. Jag var rädd. Jag mådde illa av det han gjorde. Till slut låtsades jag att jag vakna och sa att jag skulle på toaletten. Jag gick in på toan och var nära på att spy sen gick jag och la mig i min säng. Sen minns jag inte så mycket. Det hände väl några gånger i veckan efter den gången.

Det började gå dåligt i skolan och jag slogs och bråkade med alla killar i klassen. Jag fick t.o.m prata med en psykolog. Jag sa till honom att jag hatade X och att han var dum mot mig men ingenting hände för det. Sen fortsatte det hela femman ut och sexan och i början av sjuan. Jag förstår fortfarande inte varför jag inte berättade tidigare. Jag lät honom göra saker mot mig som jag inte ville. Jag gjorde aldrig motstånd, jag sa aldrig nej. Han trodde att jag tyckte om det. Jag var med på det varje gång bara för att jag ville att det fort skulle bli undanstökat. Varje kväll tänkte jag; det får inte hända igen, det här var sista gången. Men nej jag vågade inte göra någonting.

Nu var det sommarlovet innan jag skulle börja sjuan. Jag var ofta med mina kompisar "Hanna" och "Johanna". (också två trasiga själar) Det var när jag var med "Hanna" jag skärde mig första gången. Hon hade visat att hon hade gjort det och då ville jag testa. Jag tog en rakhyvel av mamma och skärde över armen. Det konstiga var att det inte kändes nåt. Det kändes skönt, för smärtan inombords var på armen istället. Sen när ajg började sjuan fortsatte jag att skära mig, övergreppen fortsatte, jag skolkade, bråkade m.m. Jag skärde mig också pga att jag ville att någon skulle se och fråga den enkla frågan som ingen gjorde. Är någon dum mot dig? eller något liknande. jag kunde ju inte lika gärna gå dram till nån och säga: hej, min låtsaspappa har sex med mig varje kväll, vad ska jag göra? Så funkar det ju inte. Men så gjorde jag alltså, bara för att någon skulle se att något inte var bra och ta reda på sanningen. Sen en dag när en trejdedel av sjuan hade gått var mamma och X på föräldramöte. Efteråt stannade dem kvar och pratade med skolkuratorn.....


Resten kommer senare ikväll. Nu ska jag äta kräftor med mami :)