jaggerdigmittliv

Om sexuella övergrepp, Självskadebeteende och Ångest

minnet sviker?

Kategori: Minnen

Ibland stör jag mig på att jag inte minns så mycket. Finns minnena kvar nånstans eller är dom helt borta? Är det bäst att leva i ovisshet än att minnas saker man kanske inte vill minnas. Jag är iallafall ganska säker på att han aldrig stoppade in den i mig. Men är inte 100. Han visste väl att jag var oskuld men han gned den ofta mot mitt kön. Jag minns inte heller om han stoppade in sina fingrar i mig eller inte, men jag minns att han gnuggade på den. Jag minns att han styrde min hand upp och ner för att få mig att runka av honom. Jag minns det att min hand var stilla och han drog den upp och ner. Men var det bara i början när han "lärde mig" eller gjorde jag det själv sen. Jag vet inte.jag minns inte. Jag minns hur det kändes att få hans sperma över min hand. Fick jag hans sperma någon annanstans. Jag minns inte. Vad gjorde jag efteråt, gick jag och tvätta av mig. duschade jag? gick jag och la mig och sov? satt jag mig vid datorn? det minns jag inte heller.
känner att det här kommer bli en sömnlös natt. Jag mår illa!

7 veckor

Kategori: Minnen

Jag och min storasyster pratade om tiden när jag mådde dåligt här om dagen. Jag bodde hos henne och hennes pojkvän i 7 veckor under den tiden när ingen orkade ta hand om mig. Helt sjukt att jag knappt minns nåt från det. Kommer ihåg vissa grejer, typ att jag rymde därifrån en gång och att dom hade möss. hon berätta att hennes pojkvän fick hålla fast dörren när jag ville därifrån och stå och hålla i den medans jag bankade och försökte ta mig ut. Minns absolut ingenting av detta.

Har inte haft så mycket tid att skriva på sistone. Jobbat för fullt men imorrn jobbar jag sista dagen sen blir det lite ledigt.

Ta hand om er alla där ute och tack för alla fina kommentarer jag får.

Just a small town girl

Kategori: Minnen


Jag trivs hemma men samtidigt inte. Den dagen allt uppdagades borde vi tagit allt pick och pack och flyttat. Men här har vi bott kvar år ut och år in i samma radhus. Har börjat tänkt på det nu senaste dagarna när jag är "hemma". Jag går runt i samma hus som X gjorde. Sover i samma rum som jag satt uppe hela nätterna och skar mig själv i. Sitter i en soffa som är placerad på samma sätt som den gamlal. Vi har iallafall inte kvar samma möbler. När allting uppdagades fick vi ny soffa, nya sängkläder och nya sängar av soc. Har börjat dyka upp minnen igen nu när jag tillåter mig själv att tänka på det som varit. Fick upp en bild i huvet av mig som ligger och badar i badkaret, X som knackar på dörren, jag som går och öppnar, han som frågar om han får bada med mig, min röst som säger okej. Nästa bild står jag framför handfatet naken och han står bakom mig och drar den upp och ner mellan mina skinkor. Hur mycket jag än tänker efter kan jag inte minnas vad som hände i badkaret.

Ett minne

Kategori: Minnen

En sommar, minns inte vilken. Vi var på camping. Det måste varit i slutet i och med att det hände ofta (blev oftare och oftare med tiden, på slutet hände det nästan varje dag) Vi skulle "vila" mitt på dagen. Och jag skulle ligga bredvid honom, då tog han på mig. Jag försöker verkligen minnas den här resan men jag kan knappt komma ihåg något alls. Minns hur badstranden såg ut, att vi han tog på mig men minns inte exakt vad som hände. Minns att jag duschade, hade låst dörren, han knackar på och säger släpp in mig, det regnar ute. Jag släpper in honom. Han släpper sin handduk han har virat runt kroppen och ställer sig bredvid mig i duschen. Han lägger sin snopp i min hand och drar den fram och tillbaka tills han kommer, sedan går han ut.. allt jag minns från denna resa.

Den här sista meningen kändes väldigt svår för mig att skriva, jag kan inte minnas att jag någonsin beskrivit så detaljerat vad som hände. Jag gjorde det säkerligen under polisförhören men dom har jag förträngt. Det är ganska lätt att skriva om hur det kändes, om ångesten, ytligt om händelserna men går jag in på djupet och skriver detaljerat blir allting mycket svårare, vilka ord ska man använda? hur ska man formulera sig? Är det för öppet och äckligt att beskriva vad som hände. Usch, nu i skrivande stund kommer det verkligen upp bilder i mitt huvud. Jag ska slå igång en film och tänka på annat nu. Får inte bli för mycket på en gång. Är rädd att jag ska falla då.

Minnen

Kategori: Minnen

Det finns så mycket saker som påminner och gör så att det dyker upp minnen och obehagskänsla. Fiske, militärkläder, bowling, dragspelsmusik, svart håriga män, långa män, skäggstubb på vissa män, bilen han körde, vänner/släktingar till honom som man tvingas möta ibland m.m. Man vet aldrig när det kan dyka upp saker som påminner.

Här om dagen hade mamma en god vän hemma hos oss och vi 3 satt ute på baksidan när det började skymma. Har aldrig tänkt tanken att han skulle vara lik X men i det där ljuset när jag såg på honom från sidan så såg jag bara X. Mitt hjärta började slå dubbla slag och jag kunde inte sluta stirra, jag hoppades han inte skulle märka det men jag kände mig tvungen att titta tills bilden av vem det verkligen var som satt där kom upp. Det var en väldigt obehaglig känsla. X pappa kör bussar, hela högstadiet och gymnasiet när vi skulle åka buss någonstans med skolan fick jag gömma mig vissa gånger när han var chauffören, visste inte vad som skulle hända om han fick syn på mig. Jag satt mig alltid långt bak och längst in så jag skulle vara säker på att han inte skulle se mig.

Kom och tänka på när allting uppdagades, hans syster kom hem till oss och hon höll om mig och grät och sa att hon var så ledsen osv osv. Har träffat henne en gång sen den dagen, det var ca 2 veckor senare med hennes kille. hon sa inte ett ljud till mig, itne ens hej medans han frågade hur jag mådde osv. Jag tror att om en familjemedlem gjort nåt hemskt så står man endå på dennes sida, men visst det beror helt på vad denne har gjort. Vad tror ni?

Slagsmål, skolk och skärsår

Kategori: Minnen

När jag mådde som sämst orkade jag inte vara hemma och jag orkade inte gå i skolan så jag gick till skolan och skolkade och slogs och gjorde massa påhitt. Så fort någon sa något elakt till mig flög jag på den personen. Jag väntade bara på rätt tillfälle, jag ville slåss och bråka. Jag undrar hur många gånger jag och min slagkämpe satt i polisförhör med soc eller hos rektorn. Jag kan förstå att jag då var väldigt provocerande med mina stora mjukisbyxor, stora mjukiströjor med armarna uppkavlade så mina skärsår lyste lång väg, bar aldrig smink och håret var alltid uppsatt i en slarvig tofs. Jag brydde mig inte ett dugg om mitt utseende. Jag hade alltid med mig ett rakblad i plånboken som jag pillat ut från rakhyvlar så gick jag in på toan och skar mig. Minns känslan av att skära sig som det var igår. Det fick som en berusande effekt och ångesten försvann direkt. Då gjorde det ont någon annanstans än innuti mig. Man skärde ett streck och såg små bloddroppar växa fram. Jag la papper emellan och drog ner tröjärmen. Hade ofta mörka tröjor på mig och ibland blödde det igenom, ibland torkade tröjan fast i blodet så det gjorde fruktansvärt ont att dra bort.

När jag inte gick på lektionerna hängde jag antagligen med dom andra som skolkade och gjorde bus med dom, satt på toan och skar mig eller satt i mitt fönster. Det fanns ett fönster lite avsides i närheten av personalrumme där jag alltid satt när jag mådde dåligt. Jag ville bli lämnad ifred men samtidigt ville jag att de vuxna skulle se mig och fråga hur jag mådde osv. Jag ville bli tröstad och omhållen men den enda som verkligen fanns där för mig och tröstade och försökte hålla om var min mamma, men henne stötte jag bort. Den man älskar mest "hatar" man när man mår dåligt. Jag gick hos kuratorn en gång i veckan och honom kunde jag verkligen lita på. En gång när jag mådde riktigt dåligt och skulle bli inlagd satt jag t.o.m och skar mig inför honom. Vad kunde han stackarn göra förutom att be mig att sluta? det måste ha varit väldigt jobbigt att se. 

skjuts till skolan

Kategori: Minnen

Varje gång jag hör hans namn eller tvingas nämna hans namn kommer bilder och minnen upp i huvudet. Han har ett relativt vanligt namn och en kille i min klass bär det namnet så det sker ju ganska ofta. Jag har inte efter alla dessa år vant mig vid att säga hans namn även fast det inte är honom jag pratar om. Tror det är en sån grej som aldrig kommer försvinna. Tänk om jag skulle bli kär i en kille men samma namn som honom, skulle ALDRIG kunna vara tillsammans med någon med samma namn, Långa killar med svart hår kan också framkalla tankar, även killar som har skägget på samma sätt som han hade.

När jag var tillsammans med mitt ex hatade jag när han hade skäggstubb. Det påminde om honom när jag kände mitt ex skäggstubb mot min kropp. 

Jag tror jag har mycket minnen som finns långt långt in i mig som jag har förträngt. Frågan är om man ska låta dom finnas kvar djupt här inne eller om man ska handskas med dom nångång? jag har inte brottom. Ett minne som blivit tydligare dom senaste månaderna är när han kör mig till skolan, jag sitter bredvid mig och han smeker mina bröst och insidan av låren. Jag vet itne var jag ska titta så jag sitter bara och ser ut genom fönstret. När vi är framme i skolan säger vi hejdå och jag går ut ur bilen. Minns bara vissa sekvenser från bilresorna till skolan. Kanske var 1 gång i veckan han körde mig. Har faktiskt ingen aning. Kan varit oftare, kan varit mer sällan. Har inget tidsperspektiv alls när det gäller dessa år. Jag minns inte vad som sas eller något mer. Ibland kan jag undra om det hänt värre saker än det jag minns, om saker kanske hänt som jag förträngt. Vad vet jag?