Jag har tidigare berättat om min skolkurator som var mitt största stöd när jag mådde dåligt. För snart 8 år sedan räddade han mitt liv. Idag skrev jag ett brev till honom och tackade. Det var verkligen på tiden. Har velat gjort det jättelänge men har inte blivit av så har jag inte vetat vad jag skulle skriva men nu tror jag att jag fick till det bra. Jag är honom evigt tacksam. När jag la på brevet på brevlådan idag kändes det som att jag gått ett steg längre på något sätt. Svårt att förklara men känns som det var någonting som jag behövde göra, för mig själv, för att komma vidare i mitt liv.
Har ni hört Dia Psalma - Hon får? Minns att jag ofta lyssnade på den när jag mådde dåligt. Det kändes som att den på något vis handlade om mig. Jag har alltid älskat att lyssna på musik och jag lyssnar ofta utefter hur jag mår. Finns så mycket musik som kan beskriva sina känslor. Någon som skriver väldigt eftertänksamma och känsloladdade texter är Lars Winnerväck . Är jag ledsen och vill gråta är det bara att slå igång nån skiva med honom som passar.
Stackars den som liten är när dom stora bara ställer till besvär somliga får, somliga tar somliga ger och dom får inget kvar
Stackars den som utnyttjad blir av far som har hjärnan i sitt underliv dagarna kommer, dagarna går och far kräver mer och mer för varje år han knäpper sina byxor och ler
GUD, DU HAR VÄL BARNEN KÄR MEN SER DU DEN SOM LITEN ÄR
Hennes far var en man i sina bästa år med fru och dotter på elva år med frun ur huset söker han tröst hos sin lilla dotter som knappt fått bröst
Hon har fått lära sig att hedra sin far med gråten i halsen och med rumpan bar han tvingar sin dotter till förnedrande sex kan inte kontrollera sitt dotterkomplex hon knäpper sina händer och ber
FÖR GUD, DU HAR VÄL BARNEN KÄR MEN SER DU DEN SOM LITEN ÄR
Han får aldrig nog av sitt sjuka begär till sitt barn hon får aldrig mod att berätta för nån om sin far hon får aldrig sin oskuld tillbaks vi knäpper på vår TV och ser
FÖR GUD, DU HAR VÄL BARNEN KÄR MEN SER DU DEN SOM LITEN ÄR
En sommar, minns inte vilken. Vi var på camping. Det måste varit i slutet i och med att det hände ofta (blev oftare och oftare med tiden, på slutet hände det nästan varje dag) Vi skulle "vila" mitt på dagen. Och jag skulle ligga bredvid honom, då tog han på mig. Jag försöker verkligen minnas den här resan men jag kan knappt komma ihåg något alls. Minns hur badstranden såg ut, att vi han tog på mig men minns inte exakt vad som hände. Minns att jag duschade, hade låst dörren, han knackar på och säger släpp in mig, det regnar ute. Jag släpper in honom. Han släpper sin handduk han har virat runt kroppen och ställer sig bredvid mig i duschen. Han lägger sin snopp i min hand och drar den fram och tillbaka tills han kommer, sedan går han ut.. allt jag minns från denna resa.
Den här sista meningen kändes väldigt svår för mig att skriva, jag kan inte minnas att jag någonsin beskrivit så detaljerat vad som hände. Jag gjorde det säkerligen under polisförhören men dom har jag förträngt. Det är ganska lätt att skriva om hur det kändes, om ångesten, ytligt om händelserna men går jag in på djupet och skriver detaljerat blir allting mycket svårare, vilka ord ska man använda? hur ska man formulera sig? Är det för öppet och äckligt att beskriva vad som hände. Usch, nu i skrivande stund kommer det verkligen upp bilder i mitt huvud. Jag ska slå igång en film och tänka på annat nu. Får inte bli för mycket på en gång. Är rädd att jag ska falla då.
Vaknade i morse med det där trycket över bröstet. Ska snart iväg och jobba, blir en helvetesvecka. 6 dagars kvällsjobb. I natt drömde jag en massa. Var på besök på min gamla högstadieskola med pappa. Jag fick panikångest och massa minnen dök upp när vi var där. Pappa tog upp en lista med telefonnr till alla mina vänner som han skulle ringa och berätta för att jag mådde dåligt. Jag sa till honom att det är lugnt och att det går över om ett tag men han ville inte lyssna på mig så jag började skrika åt honom och sprang iväg. Jag klättrade upp i ett träd och efter ett tag kom två av mina bästa vänner och tröstade mig och vi satt alla 3 och konstaterade att min pappa var dum i huvet som gör så där. Den här drömmen pekar verkligen på vissa saker. För det första har pappa för det mesta (vad det än gäller) försökt få över ansvar på andra. Han ville t.ex. skicka iväg mig till fosterhem när jag var för besvärlig, mamma fick ta hand om oss när dom skildes osv. För det andra vill jag att alla mina vänner och familj ska tro att jag mår bra idag ( jag mår bra men vissa dagar är sämre än andra och ibland kan jag få riktig ångest och jag vet att mitt förflutna alltid kommer finnas kvar i mig.) Därför reagerade jag så starkt i drömmen att pappa skulle ringa och berätta för mina vänner. Jag kanske är rädd för att dom ska få veta att jag mår dåligt ibland. Då kanske ni undrar vad gör det om dom vet det? Jag vill itne att folk ska tycka synd om mig och vara ledsna för min skull. Det har mina vänner/familj fått uppleva tillräckligt.
Trasdockan är en organisation mot våld och sexuella övergrepp på barn.
Bifogar
Välkommen till Trasdockan!
För åttonde året i rad skall Trasdockan ut i ljuset för att synliggöra våld och övergrepp mot barn.
Trasdockan är en symbol för det sexuellt utnyttjade barnet som blivit övergivet av både den vuxne och av samhället. Här på bloggen publicerar vi nyheter om Trasdockan och om annat som känns viktigt.
Bryt tystnaden kring våld och sexuella övergrepp på barn nu!
Manifestation på Medborgarplatsen den 4 september 2010 kl. 12-18. Tema: Barnkonventionen som lag.
Precious är 16 år och analfabet. Hennes pappa våldtar henne, hennes mamma slår henne och myndigheterna gör ingenting. När Precious är gravid med sitt andra barn med sin far bestämmer hennes lärare för att hjälpa henne.
Vill tipsa om en film jag såg för många år sen, tänkte se om den ikväll. Den heter The mockingbird Dont Sing/Wild child och är verklighetsbaserad. Den handlar om en flicka som är inlåst i ett rum och fastkedjad vid en stol av sina föräldrar hela sin uppväxt till 14 års ålder då hon blir fri. Hon har svårt för att kommunicera och måste lära sig allt grundläggande på nytt. En väldigt hemsk film men sevärd. Jag tycker att det borde göras mer filmer som belyser sexuella övergrepp inom familjen för att synliggöra hur vanligt det egentligen är. Media och sköntlitteratur har lyft fram ämnet ganska bra men mer kan göras. Nu är det filmbranchens tur enligt mig. Är det någon som har tips om filmer som handlar om ämnet så dela gärna med er.
Idag har jag jobbat lite extra. Jobbar på ett sånt ställe som är väldigt stressigt och man får inte en lugn stund. Det medför också att man inte hinner tänka så mycket. Jag har de senaste åren alltid mått dåligt och tänkt för mycket på det förflutna när jag är ensam. Det är när jag är ensam som jag kan få mina svackor. Kanske det är därför jag gör väldigt mycket hela tiden. Det är alltid någonting på gång i mitt liv. Nu är jag väldigt trött efter den här arbetsdagen så jag tänker unna mig att ligga inne ikväll och ta det lugnt och se nån fin film. take care
Igår var det fest igen och idag har man skaplig ångest. Det kryper i mig. Så länge man gör något så glöms den bort. Nu ligger ja på soffan och tycker synd om mig själv. Hade jag varit den jag en gång var hade ja tagit till rakbladen nu. Men jag är starkare än så.
Den här boken läste jag om och om igen när jag mådde som sämst. jag ville på något sätt förstå att det fanns fler som jag, som blivit utnyttjade.
Kristina blir sexuellt utnyttjad av sin far och föder två barn åt honom, barnen föds gravt utvecklingsstörda. Hon hölls fången i sin pappas lägenhet i flera år. Kristinas egna ord blandas med utdrag ur dokument från polisen och Socialförvaltningen samt intervjuer med lärare och sjukhuspersonal.
Det finns så mycket saker som påminner och gör så att det dyker upp minnen och obehagskänsla. Fiske, militärkläder, bowling, dragspelsmusik, svart håriga män, långa män, skäggstubb på vissa män, bilen han körde, vänner/släktingar till honom som man tvingas möta ibland m.m. Man vet aldrig när det kan dyka upp saker som påminner.
Här om dagen hade mamma en god vän hemma hos oss och vi 3 satt ute på baksidan när det började skymma. Har aldrig tänkt tanken att han skulle vara lik X men i det där ljuset när jag såg på honom från sidan så såg jag bara X. Mitt hjärta började slå dubbla slag och jag kunde inte sluta stirra, jag hoppades han inte skulle märka det men jag kände mig tvungen att titta tills bilden av vem det verkligen var som satt där kom upp. Det var en väldigt obehaglig känsla. X pappa kör bussar, hela högstadiet och gymnasiet när vi skulle åka buss någonstans med skolan fick jag gömma mig vissa gånger när han var chauffören, visste inte vad som skulle hända om han fick syn på mig. Jag satt mig alltid långt bak och längst in så jag skulle vara säker på att han inte skulle se mig.
Kom och tänka på när allting uppdagades, hans syster kom hem till oss och hon höll om mig och grät och sa att hon var så ledsen osv osv. Har träffat henne en gång sen den dagen, det var ca 2 veckor senare med hennes kille. hon sa inte ett ljud till mig, itne ens hej medans han frågade hur jag mådde osv. Jag tror att om en familjemedlem gjort nåt hemskt så står man endå på dennes sida, men visst det beror helt på vad denne har gjort. Vad tror ni?
Det är lite dåligt med uppdatering nu, har varit borta några dagar. Fortfarande alldeles för mycket alkohol. Blev fest onsdag,torsdag, fredag. Behöver verkligen trappa ner lite med festandet. Längtar nästan lite till att skolan börjar igen så allt blir som vanligt med rutinerna. Man hinner tänka väldigt mycket när man är ledig.
Jag satt ofta på aftonbladet chat när jag mådde dåligt. Där var det nästan bara gamla kåta äckelgubbar. En gång bestämde ja träff med en kille som kanske var 30 år. Han skulle komma till ** så skulle ja suga av honom för 3000 kronor. Minns att vi möttes på en parkering så skulle jag gå in på en allmän toalett så skulle han komma in efter mig. Jag gick in och han kom in efter. Då ångrade jag mig, vad hade ja försatt mig i för situation? Ja sa att jag hade ångrat mig då kysste han mig så sa han att jag kunde få se den först innan ja bestämde mig, innan jag hunnit svarat tog han fram den. jag sa att jag fortfarande inte ville och gick därifrån. Jag är glad att det gick så bra som det faktiskt gjorde, det där kunde ha gått riktigt illa. Han kunde ha våldtagit mig, ja vad som helst. Jag brukar tänka på frågan varför? Varför gjorde jag sådär? Jag har inget svar på det. Handlade det om pengarna? Handlade det om att jag ville sätta mig i en liknande situation igen och känna mig kontrollerad? Det var en annan jag som levde mitt liv förr. Det känns som jag inte började leva igen förrän vid 18 års ålder. Vad var det som hände då? Det ska jag berätta någong annan gång.
varmt idag, har varit och badat men humöret är inte på topp. Kan bero på att ja börjat gräva rejält i mitt förflutna. Men jag vet att ja inte kommer falla tillbaka. Det är huvudsaken. Kanske inte kommer må sådär jättebra men jag vet ju varför...
Mailen fungerar tyvärr inte för tillfället så om ni vill gästblogga får ni skriva en kommentar med er mail så kontaktar ja er från min vanliga mail.
När jag mådde som sämst orkade jag inte vara hemma och jag orkade inte gå i skolan så jag gick till skolan och skolkade och slogs och gjorde massa påhitt. Så fort någon sa något elakt till mig flög jag på den personen. Jag väntade bara på rätt tillfälle, jag ville slåss och bråka. Jag undrar hur många gånger jag och min slagkämpe satt i polisförhör med soc eller hos rektorn. Jag kan förstå att jag då var väldigt provocerande med mina stora mjukisbyxor, stora mjukiströjor med armarna uppkavlade så mina skärsår lyste lång väg, bar aldrig smink och håret var alltid uppsatt i en slarvig tofs. Jag brydde mig inte ett dugg om mitt utseende. Jag hade alltid med mig ett rakblad i plånboken som jag pillat ut från rakhyvlar så gick jag in på toan och skar mig. Minns känslan av att skära sig som det var igår. Det fick som en berusande effekt och ångesten försvann direkt. Då gjorde det ont någon annanstans än innuti mig. Man skärde ett streck och såg små bloddroppar växa fram. Jag la papper emellan och drog ner tröjärmen. Hade ofta mörka tröjor på mig och ibland blödde det igenom, ibland torkade tröjan fast i blodet så det gjorde fruktansvärt ont att dra bort.
När jag inte gick på lektionerna hängde jag antagligen med dom andra som skolkade och gjorde bus med dom, satt på toan och skar mig eller satt i mitt fönster. Det fanns ett fönster lite avsides i närheten av personalrumme där jag alltid satt när jag mådde dåligt. Jag ville bli lämnad ifred men samtidigt ville jag att de vuxna skulle se mig och fråga hur jag mådde osv. Jag ville bli tröstad och omhållen men den enda som verkligen fanns där för mig och tröstade och försökte hålla om var min mamma, men henne stötte jag bort. Den man älskar mest "hatar" man när man mår dåligt. Jag gick hos kuratorn en gång i veckan och honom kunde jag verkligen lita på. En gång när jag mådde riktigt dåligt och skulle bli inlagd satt jag t.o.m och skar mig inför honom. Vad kunde han stackarn göra förutom att be mig att sluta? det måste ha varit väldigt jobbigt att se.
Jag har precis suttit och skrivit ett gästinlägg på en blogg då jag kom på tanken att mina läsare också ska få gästblogga här. Olika människor - olika historier. Du är välkommen att blogga om vad du vill kring ämnet. Det kan handla om allt från psykiska tillstånd, övergrepp, självskadebeteenden, psykiatri, BUP ja vad som helst. Så skicka in din gästbloggning till [email protected]
Usch, jag dricker alldeles för mycket alkohol nu för tiden. Bestämde mig att ta det lugnt i sommar med festandet men har snarare blivit tvärt om... det vill jag påstå är min sämsta vana just nu. 2 gånger i veckan är det , ska verkligen försöka ta det lugnt nu ett tag. Skulle behövas..
I början var det inte så ofta men blev allt oftare ju längre tid han satt. Vi fick hem brev från kriminalvården om när han hade permission. Dom där breven hade jag gärna sluppit fått. Dom gav bara en klump av oro i magen. Visst stötte jag på honom några gånger på stan under hans permission. Kallsvettig, hjärtat bultande, illamående men han sa aldrig nånting, nån gång såg han mig i ögonen, nån gång kollade han bara bort. Efteråt kunde jag ligga med otrolig ångest men jag kände mig endå stark som klarat av att möta hans blick. Alla sa alltid att han aldrig kommer komma tillbaka till ** efter det här, en liten stad men redan första permissionen var han här och fikade med sin syster på ett allmänt fick där också jag och min syster befann oss. Hon frågade om jag ville gå därifrån men jag stog på mig. Jag satt kvar hela tiden tills dom hade gått därifrån. Det var hemskt!
Har hittat lite tidningsurklipp som jag tydligen klippt ur från våran lokala tidning. (2003)
Minerårig sexuellt utnyttjag
En 33-årig man anhölls i sin frånvaro på måndagen och greps senare samma dag. Han är misstänkt för grovt sexuellt utnyttjande av underågig i *** under åren 2001-2002.
Rättegång väntar våldtäcktsmisstänkt
I nästa vecka inleds rättegången mot den **** som bland annat åtalats för våldtäckt och grovt sexuellt utnyttjande av underårig. Fem förhanlingsdagar har satts ut för vittnesmål och annan beskrivning. (...)
Brotten skall ha ägt rum under 2001-2002. När rättegången inleds på torsdag nästa vecka kommer åklagaren spela upp ett långt videoförhör där den målsägande berättar om de sexuella övergrepp som hon utsatts för. Eftersom videoförhören är cirka sju timmar långa kommer videoförhöret fortsätta vid den andra förhandlingsdagen. Under rättegången kommer även flera vittnen höras om vad flickan berättat för dem. Dessutom finns dagboksanteckningar med i åklagarens material
Flera års fängelse för sexövergrepp En *bo har dömts till fängelse i tre år och sex månader för sexuellt ofredande och grovt sexuellt utnyttjande av underårig. Mannen skall även betala 250 000 kronor i skadestånd till sitt offer. När domen föll på onsdagsförmiddagen hade det gått över två månader sedan den sekretessbelagda rättegången inleddes. När mannen greps och häktades i september förra året var han misstänkt för att udner två års tid ha förgripit sig på en minderårig flicka i bekantskapskretsen. Efter att ha erkänt sexuellt umgänge i polisförhör åtalades mannen i höstas för grovt sexuellt utnyttjande av underårig, alternativt grovt sexuellt utnyttjande av underårig och våldtäckt. När tingsrättens beslut offentliggjordes hade domstolen lagt stor vikt vid trovärdigheten i flickans berättelse, samt den åtalades erkännande. Man hade också vägt in bedömningen att flickan tidigare känt sig illa behandlad av den åtalade. Domstolen finner dock inga skäl att betvivla att flickan utsatts för sexuella övergrepp men dömer **** till grovt sexuellt utnyttjande av underårig och sexuellt ofredande. Åklagaren har inte under rättegången kunnat styrka åtalspunkten våldtäckt och därför skall denne ogillas. För **** väntar nu ett fängelsestraff på 3 år och sex månader.
Apropå rättegången. Jag är så otroligt tacksam att jag slapp vara med på den. Min advokat var en stjärna. Jag mådde så pass dåligt så jag skulle aldrig ha orkat med. Tycker synd om mamma som fick lida och sitta och lyssna på allt som sas. Ibland kan jag undra vad som hände, vad som sas, om jag blev ifrågasatt? Vad försvarsadvokaten sa? osv. Men det kanske är lika bra att jag inte vet. Man vet ju hur hårda försvarare kan vara. Dom här 7 timmars videoförhören som nämns minns jag inte mycket alls av. Det enda jag minns är att det var fruktansvärt jobbigt och att jag hade svårt med ordval och jättesvårt att beskriva händelser och att jag kände mig pressad.
Och apropå dom där 3,5 års fängelse så kan jag berätta att han kom ut efter ca 1 år för gott uppförande, han fick dock bära fotboja (elektronisk bevakning) i ca 6 månader efter frisläppandet.
Jag har en "hemlig" låda som jag inte tittat i på länge. Där finns tidningsurklipp, dagböcker, dikter m.m. Hittade vad jag tror är en dikt som jag skrivit. Kommer inte ihåg det alls men det är min stil så jag måste ha skrivit den.
Allt kommer bli bra igen
Natten lever, vår värld sover
Drömmar av löften dom inte kan hålla
vi måste vara starka
det är bara kärleken vi väntar på
det är bara en dröm
det är bara i ditt huvud
vi kan inte tro det vi vill tro och du kan inte tro på mig
Stepchild, you have outlived your time You represent embarrassment and failure And the father who must be killed Is the blight upon your blighted life And his might is his legal right To ground you down
Stepchild, with every petty swipe You just might find you're fighting for your life And the father who must be killed Is a step farther but nonetheless The way he chews his food Rips right through your senses
Stepchild, there's a knife in a drawer in a room downstairs And you, you know what you must do So the stepchild ran with a knife to his sleeping frame And slams it in his arms, his legs, his face, his neck and says "There's a law against me now" And the father who must be killed With his dying breath, he grabs her hand And he looks into her eyes He says "I'm sorry" and he dies
"Stepchild, I release you With this broken voice I beseech you"
"Why are lives so short?" The stepchild thought heart pointing to the sky "No warm to warm me No hand to touch me And no Bible-Belters to mess with me Momma don't miss me Momma don't miss me This death will complete me" "But where I go there will be no one to meet me I know there will be no one to meet me" But still the step-child press the knife to her throat Heart pointing to the sky "Just as mother-less birds fly high Then so shall I So shall I So shall I So shall I So shall I"
Vill tipsa om den här organisationen som jag kom i kontakt med under polisförhören. Här kan du läsa om sexuella övergrepp, anmäla till gruppverksamhet, få samtalsstöd, hitta litteratur om ämnet, jobba som volontär m.m.
JAG MÅSTE SKRIVA DET DÄR NEDRANS BREVET. KÄNNS SOM DET ÄR NÖDVÄNDIGT PÅ NÅGOT SÄTT. HAR TÄNKT PÅ DET SÅ LÄNGE NU. MÅSTE BARA FÅ DET GJORT. SKULLE KÄNNAS SÅ MYCKET BÄTTRE DÅ. ATT TACKA HAN SOM RÄDDADE MITT LIV DEN DÄR DAGEN OCH ÅREN DÄRPÅ
En tjej på 21 år som varit med om en hel del här i livet. Jag har kommit längre än jag och andra någonsin kunnat hoppas var möjligt och längre ska jag! Jag ser livet som en utmaning.
Genom min blogg vill jag:
-hjälpa andra i likande situationer
-sprida kunskap om sexuella övergrepp
-hjälpa människor att få mer förståelse kring ämnet
Den här bloggen är också ett sätt för mig att bearbeta mina egna erfarenheter och upplevelser
Har ni några frågor? Tveka inte att fråga i kommenatarsfältet eller maila mig på: [email protected]
