Nån står i porten och andas rök skuggan över gården når in i vårt kök Här kommer rädslan, gamle vän När alla fjärilar i magen vaknar upp Viskar välkommen hem
Jag räknar; tre, fyra, fem (Ljug för mig, ja ljug för mig) Det är inte slagen som känns (Ljug igen) Det går en osynlig gräns (Ljug för mig, ja ljug för mig) genom ögat på nålen
Nån står i dörren och lyssnar stum skuggan över tröskeln når in i mitt rum Här kommer rädslan, nu igen När alla fjärilar i magen nålas upp till ett mönster på min säng
Jag räknar; tre, fyra, fem (Ljug för mig, ja ljug för mig) Det är inte slagen som känns (Ljug igen) Det går en osynlig gräns (Ljug för mig, ja ljug för mig) genom ögat på nålen
Jag räknar; tre, fyra, fem (Ljug för mig, ja ljug för mig) Det är inte slagen som känns (Ljug igen) Det går en osynlig gräns (Ljug för mig, ja ljug för mig) genom ögat på nålen
Ångesten kommer och går. Måste bara vänta, snart är den borta för en tids vila igen.
Har inte haft någon ork att uppdatera. Ibland har jag för mycket att tänka på så orkar inte lägga ner energi på att tänka på det förflutna.
Ibland vill man bara vara liten igen. Slippa all press och att vara vuxen och duktig. Ibland är det så att jag måste tillåta mig själv att må dåligt över det som hänt. Man kan inte bara skjuta undan det dåliga dag ut och dag in. Har haft några såna där må dåligt dagar förra veckan. Var evigheter sen jag mådde så pass dåligt. Tror det kan bero på att det nyligen tagit slut med min pojkvän som också var en form av trygghet. Nu är jag ensam. Jag gillar itne att sova ensam. Även fast det var mitt beslut så saknar jag honom. Det kanske låter konstigt för er som inte vet hur det är att ha mått så pass dåligt, men ibland vill man bara släppa allt och tillåta sig att må piss ett tag. Jag och min kompis var ute på krogen förra veckan. var inte speciellt full men när vi kom hem så kände jag sån fruktansvärt ångest och det fanns bara en tanke i mitt huvud. Jag gick och hämtade rakhyveln och satt med dunkande hjärta och tung andning i nästan en timme innan jag omsatte i handling. Var iallafall lite förnuftigt och itne skar mig synligt. Det fick bli på benet. Det kändes så skönt efteråt. Flera år sen sist.När jag vaknade på morgonen undrade jag vafan håller jag på med? Det här är inte jag?! Läste tragiska böcker hela dagen efter sen började det gå framåt igen. Nu mår jag mycket bättre. Men kan jag itne bara tillåta mig att må dåligt. varför var jag tvungen att skära mig? nej det beteendet får inte hända igen. Kanske är så när man en gång varit "beroende" av att skära sig så kommer det aldrig ifrån en. Det var mitt sett att hantera min ångest och när den blev för stark tog jag fram det självdestruktiva beteendet. Men jag är väldigt besviken på mig själv. trodde det var slut på det där men tydligen inte. typiskt.... det är på kvällarna som ensamheten är värst. svårt att sova.
En tjej på 21 år som varit med om en hel del här i livet. Jag har kommit längre än jag och andra någonsin kunnat hoppas var möjligt och längre ska jag! Jag ser livet som en utmaning.
Genom min blogg vill jag:
-hjälpa andra i likande situationer
-sprida kunskap om sexuella övergrepp
-hjälpa människor att få mer förståelse kring ämnet
Den här bloggen är också ett sätt för mig att bearbeta mina egna erfarenheter och upplevelser
Har ni några frågor? Tveka inte att fråga i kommenatarsfältet eller maila mig på: [email protected]
