I ett par dagar har jag känt trycket över bröstet igen. Vet inte vad som utlöst ångesten denna gång. För det mesta vet jag inte varför. Den bara kommer och knackar på, utan förvarning. Igår blev det värre. Satt på föreläsning. När jag har ångest hatar jag att sitta med folk på sidorna så jag inte kan komma ut. Jag känner mig instängd. Ångesten kom krypandes. Muntorrhet, panikkänslor, illamående, darrig. Nu känner jag så väl igen symtomen. Jag överlevde föreläsningen utan att springa ut (med nöd och näppe). men det var den längsta någonsin. Minuterna gick så långsamt, hörde ingenting vad föreläsaren sa. Försökte tänka på annat förutom känslan av hjälplöshet. Resten av gårdagkvällen var jag allmänt trött och inget kändes kul. Följde med två kompisar ut men drack bara 1 glas vin och 2 öl för jag skulle ha jobbat idag. När vi kom hem och den lilla alkoholen i min kropp försvunnit började ångesten komma tillbaka (jag har aldrig använt alkohol som en "medicin" men nu känns det nästan som att jag gjorde det för medans jag var ute var ångesten som bortblåst, sällskapet kan också ha bidragit) Har sovit så dåligt inatt, vaknat, somnat, vaknat, somnat, drömt konstigt. Har legat och vridit och vänt på mig hela morgonen. Klev upp kl 9. Trodde ångesten skulle vara borta, eller iaf dämpad. Skulle börjat jobba kl 10 men idag var ångesten värre än på länge. Skakig, enormt illamående, allt känns värdelöst så jag ringde och sjukanmälde mig. Känner mig ännu mer värdelös nu. Kommer bli en dag i sängen.


Vad beror det på? jag lever ett ganska hektiskt liv. Fullt upp hela tiden, kanske inte har stannat upp och känt efter hur jag egentligen mår. Det är mycket alkohol i mitt liv just nu. många fester. så är det att leva studentliv tydligen. Sen jag blev singel har jag legat med ganska många killar. Är det bara sex eller är det nåt mer? Bekräftelse? Närhet? Slippa känna sig ensam? Jag vet inte!