jaggerdigmittliv

Om sexuella övergrepp, Självskadebeteende och Ångest

Slagsmål, skolk och skärsår

Kategori: Minnen

När jag mådde som sämst orkade jag inte vara hemma och jag orkade inte gå i skolan så jag gick till skolan och skolkade och slogs och gjorde massa påhitt. Så fort någon sa något elakt till mig flög jag på den personen. Jag väntade bara på rätt tillfälle, jag ville slåss och bråka. Jag undrar hur många gånger jag och min slagkämpe satt i polisförhör med soc eller hos rektorn. Jag kan förstå att jag då var väldigt provocerande med mina stora mjukisbyxor, stora mjukiströjor med armarna uppkavlade så mina skärsår lyste lång väg, bar aldrig smink och håret var alltid uppsatt i en slarvig tofs. Jag brydde mig inte ett dugg om mitt utseende. Jag hade alltid med mig ett rakblad i plånboken som jag pillat ut från rakhyvlar så gick jag in på toan och skar mig. Minns känslan av att skära sig som det var igår. Det fick som en berusande effekt och ångesten försvann direkt. Då gjorde det ont någon annanstans än innuti mig. Man skärde ett streck och såg små bloddroppar växa fram. Jag la papper emellan och drog ner tröjärmen. Hade ofta mörka tröjor på mig och ibland blödde det igenom, ibland torkade tröjan fast i blodet så det gjorde fruktansvärt ont att dra bort.

När jag inte gick på lektionerna hängde jag antagligen med dom andra som skolkade och gjorde bus med dom, satt på toan och skar mig eller satt i mitt fönster. Det fanns ett fönster lite avsides i närheten av personalrumme där jag alltid satt när jag mådde dåligt. Jag ville bli lämnad ifred men samtidigt ville jag att de vuxna skulle se mig och fråga hur jag mådde osv. Jag ville bli tröstad och omhållen men den enda som verkligen fanns där för mig och tröstade och försökte hålla om var min mamma, men henne stötte jag bort. Den man älskar mest "hatar" man när man mår dåligt. Jag gick hos kuratorn en gång i veckan och honom kunde jag verkligen lita på. En gång när jag mådde riktigt dåligt och skulle bli inlagd satt jag t.o.m och skar mig inför honom. Vad kunde han stackarn göra förutom att be mig att sluta? det måste ha varit väldigt jobbigt att se. 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: