Jag har tidigare berättat om min skolkurator som var mitt största stöd när jag mådde dåligt. För snart 8 år sedan räddade han mitt liv. Idag skrev jag ett brev till honom och tackade. Det var verkligen på tiden. Har velat gjort det jättelänge men har inte blivit av så har jag inte vetat vad jag skulle skriva men nu tror jag att jag fick till det bra. Jag är honom evigt tacksam. När jag la på brevet på brevlådan idag kändes det som att jag gått ett steg längre på något sätt. Svårt att förklara men känns som det var någonting som jag behövde göra, för mig själv, för att komma vidare i mitt liv.